det känns skönt att inte ha en uppsats att sitta och gneta och klura på. det är fint på alla vis att dra färgad tejp kors och tvärs över golvet och se hur det bildar ett nätverk, en värld av små nykläckta samhällen och att få ge uttryck med objekt och ord. och det är liksom ett andningshål i universitetets studierutiner att bara inte veta hur resultatet av allt detta kommer bli. jag behöver inte jämföra snustorra avhandlingar eller genomskåda vad läraren vill ha för svar. så det är skönt. det är min känsla så långt i gestaltandekursen.
om Sokrates: han har i hela mitt liv stått byst (en liten, vit, aningens kantstött) hemma i en bokhylla. oftast gömd bakom böckerna... jag vet inte varför. och jag var rädd för det där bistra ansiktet när jag var liten. visste inte vem det var tills min pappa sa det när jag var tonåring.-Det är ju Sokrates! jaha, då var han inte så läskig längre. men i alla fall, sokratiska samtal var en bra grej. lärorikt och användbart. tror absolut att jag kommer ta till vara metoden i min undervisning. det var roligt. hur mycket kan man få ut av en bild egentligen?? svaret är: MASSOR.
bikupa, jag gillar bin, de har ett samhälle som fungerar så bra. det är vad jag uppfattar i alla fall. varför har jag valt ett idealsamhälle kan man undra? om man nu ser det som ett sådant, det beror på allt. men det är för att jag alltid drömmer om en plats där det inte finns massa skit och elände. och vårt samhälle är väldigt mycket så, skit och elände. "men tänk på allt det goda som vi skapar! all kärlek som finns." ja. men det finns också skit och elände.
ibland är man mer pessimistisk, ibland mindre.
anyhow. det är roligt med gestaltande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar